Jag har en sak att bekänna för er, kära bloggläsare. Jag är förberedd på att huvuden kommer att skakas, tårar kommer rinna och högljudda skratt kommer att eka över internets falska låtsasvärld. Det jag vill säga är att jag igår började lyssna på Britney Spears väldigt väldigt gamla låtar. Alltså låtar som spelades in ett halvt liv innan hon rakade bort allt hår på huvudet. Jag sjöng med till gamla härliga favoriter som Born to Make You Happy, Stronger, Lucky  och I Love Rock'n'Roll. Jag älskade varje sekund. Ellen tyckte att jag var pinsam och töntig. Ja, jag var pinsam och töntig. Men jag mådde så himla bra och då måste jag säga att det är värt att vara pinsam och töntig.

Dock har jag inte blivit besatt av Britney igen (som jag var när jag var nio år, jag ville vara Britney då) utan lyssnar fortfarande på socialt accepterade låtar också. Fast egentligen ska man inte bry sig om vad alla andra tycker om ens musik, vad spelar det liksom för roll för någon av er vad jag lyssnar på i mina hörlurar när jag är ute och går? Precis.

Jag är helkär i dessa för tillfället (utan inbördes ordning.. eller lite kanske):

All These Things I Hate - Bullet for My Valentine

(Born to Make You Happy - Britney Spears)
Dangerous - Matt Pokora feat Timbaland
Elevator - Flo Rida ft. Timbaland
Hero - Nas & Keri Hilson
Hallelujah - Kate Voegele
Listen to Your Heart - Roxette
Living on a Prayer - Bon Jovi
Lollipop - Lil Wayne
One of Us - Joan Osborne
Misery Business - Paramore
Numb & Encore - Jay-Z & Linkin Park
Tear Drops on My Guitar - Taylor Swift

Och ja, de flesta är gamla. Men whattaaaaaa fuck spelar det för roll egentligen?

Jag ligger här i Erikas säng med mina gröna, fina trosor och min underbara vita sovtröja :P Har nyss kommit på hur röj fungerar så nu röjer jag för fullt. Och Erika tycker att jag är en riktig pain in the ass. Men efter en tuff natt med mycket kämpande för att få mer än tio centimeter av sängen så ska Erika nu bjuda mig på frukost på Subway :D

Jag är bög

/ Ellen

                                     
HEJ JAG HAR INGET LIV SÅ JAG BLOGGAR IDAG DEN 14/7 FAST JAG LÄGGER DET PÅ DEN 13/7 SÅ DET ÄR PUBLICERAT EFTER MEN NI FATTAR INGENTING AV DETTA MEN NU HAR JAG BLOGGAT IALLAFALL PUSSHEJ OCH NEJ JAG ANVÄNDER INGA SKILJETECKEN I DEN HÄR TEXTEN

Kissie, känn dig träffad!

I senaste VeckoRevyn skriver Anders Rydell följande om Örnsköldsviks stolthet i sin krönika kallad "Modet från helvetet".

"Peter Forsberg är en man som har skadat svenska mäns stiltänk mer än Dressman. Ser ut som en grottman, klär sig som en grisbonde."

I sin krönika kallar han även foppatofflorna "den största skokatastrofen sen Buffalokängan". Jag vet inte ens vad Buffalokängan är (antingen så är jag född för sent för att veta det eller helt enkelt för oallmänbildad) men det där lät ju inte riktigt bra. Grottman? Grisbonde? I egenskap som halvbonde så måste jag säga att den där kändes djupt i hjärtat. Och vad är det för fel på foppatofflorna? Okej, jag kan förstå att det krävs någon form av mental störning för att bära dom på en exklusiv filmpremiär eller på Louis Vuitton-catwalken för en classy modell men allvarligt - vem har dött av att gå i ett par plastskor hemma? På väg till fotbollsträningen? Ute i Bondeland? Jag skulle chansa på att det inte är speciellt många.

Grisbonde upprör mig fortfarande.

Och nej, jag skulle antagligen inte bry mig om inte Peter Forsberg var från Övik. Då skulle jag skratta åt fanskapet. Men nu är det allvar!

..att jag aldrig mer kommer att vara femton. Aldrig. Det är sjukt!

16-års kris, som sagt..

Vid vilken ålder jag än befinner mig i kommer jag aldrig att vara nöjd. Eller?

När jag var 3 år visste jag typ inte vad ålder var för något så då kan jag inte påstå att jag direkt brydde mig. När jag var 7 ville jag vara som de som var äldre. Både de som var ett år äldre och de som var tio år äldre. När jag var 10 var det samma sak. För liten. När jag var 13 ville jag väl vara som alla andra trettonåringar - dom hade stil. Inre och yttre stil. Jag hade fan inte stil. Jag var i princip likadan som 10 år tidigare förutom att jag hade en JL-tröja. Nu är jag 16 år. 16 år.

Jag tror att jag genomgår någon form av 16-års kris för tillfället.

Endast 16 år. Bara 16 år. Hela 16 år. Jaha. Samtidigt som jag är för stor för vissa saker så är jag ändå för liten för det mesta. Jag förväntar mig att jag kommer att få höra mycket "men du är faktiskt 16 år" av väldigt många olika personer och även få ansvaret som kommer med det. Jag måste plugga i gymnasiet och få bra betyg. Jag måste träna koncentrerat på fotbollsträningarna. Jag måste sköta mig snyggt och inte vara ute varje fredag. Jag måste lära känna väldigt många nya människor. Jag måste sätta av tid till att träffa min pappa, mina morföräldrar och mina kusiner som bor i en annan stad. Jag måste sluta tappa bort alla mina sockar.

Samtidigt kommer jag att få höra "men du är bara 16 år" och kommer vara för liten för mycket. Jag får inte dricka, inte röka, inte tatuera in obscena bilder över hela min kropp, inte köra bil, inte jobba 8 timmars skift varje dag, inte gifta mig och skilja mig inom loppet av 50 timmar, inte resa iväg bara sådär, antagligen inte skriva massa bullshit om någon fjortisbloggare (eller vara en för den delen) på internet, inte slänga telefonen i väggen när jag blir förbannad så den bokstavligt talat flyger i tusen missformade plastbitar.

Helvete vilket tråkigt inlägg.. (Fet text för att markera min starkaste känsla)

Jag är 16. 16. 16 år.
SEXTON ÅR GAMMAL!
GAMMAL
GAMMAL
GAMMAL?

Åh jag vill bara vara 22 och bo i the States. Snälla?