Kissie, känn dig träffad!

I senaste VeckoRevyn skriver Anders Rydell följande om Örnsköldsviks stolthet i sin krönika kallad "Modet från helvetet".

"Peter Forsberg är en man som har skadat svenska mäns stiltänk mer än Dressman. Ser ut som en grottman, klär sig som en grisbonde."

I sin krönika kallar han även foppatofflorna "den största skokatastrofen sen Buffalokängan". Jag vet inte ens vad Buffalokängan är (antingen så är jag född för sent för att veta det eller helt enkelt för oallmänbildad) men det där lät ju inte riktigt bra. Grottman? Grisbonde? I egenskap som halvbonde så måste jag säga att den där kändes djupt i hjärtat. Och vad är det för fel på foppatofflorna? Okej, jag kan förstå att det krävs någon form av mental störning för att bära dom på en exklusiv filmpremiär eller på Louis Vuitton-catwalken för en classy modell men allvarligt - vem har dött av att gå i ett par plastskor hemma? På väg till fotbollsträningen? Ute i Bondeland? Jag skulle chansa på att det inte är speciellt många.

Grisbonde upprör mig fortfarande.

Och nej, jag skulle antagligen inte bry mig om inte Peter Forsberg var från Övik. Då skulle jag skratta åt fanskapet. Men nu är det allvar!

..att jag aldrig mer kommer att vara femton. Aldrig. Det är sjukt!

16-års kris, som sagt..

Vid vilken ålder jag än befinner mig i kommer jag aldrig att vara nöjd. Eller?

När jag var 3 år visste jag typ inte vad ålder var för något så då kan jag inte påstå att jag direkt brydde mig. När jag var 7 ville jag vara som de som var äldre. Både de som var ett år äldre och de som var tio år äldre. När jag var 10 var det samma sak. För liten. När jag var 13 ville jag väl vara som alla andra trettonåringar - dom hade stil. Inre och yttre stil. Jag hade fan inte stil. Jag var i princip likadan som 10 år tidigare förutom att jag hade en JL-tröja. Nu är jag 16 år. 16 år.

Jag tror att jag genomgår någon form av 16-års kris för tillfället.

Endast 16 år. Bara 16 år. Hela 16 år. Jaha. Samtidigt som jag är för stor för vissa saker så är jag ändå för liten för det mesta. Jag förväntar mig att jag kommer att få höra mycket "men du är faktiskt 16 år" av väldigt många olika personer och även få ansvaret som kommer med det. Jag måste plugga i gymnasiet och få bra betyg. Jag måste träna koncentrerat på fotbollsträningarna. Jag måste sköta mig snyggt och inte vara ute varje fredag. Jag måste lära känna väldigt många nya människor. Jag måste sätta av tid till att träffa min pappa, mina morföräldrar och mina kusiner som bor i en annan stad. Jag måste sluta tappa bort alla mina sockar.

Samtidigt kommer jag att få höra "men du är bara 16 år" och kommer vara för liten för mycket. Jag får inte dricka, inte röka, inte tatuera in obscena bilder över hela min kropp, inte köra bil, inte jobba 8 timmars skift varje dag, inte gifta mig och skilja mig inom loppet av 50 timmar, inte resa iväg bara sådär, antagligen inte skriva massa bullshit om någon fjortisbloggare (eller vara en för den delen) på internet, inte slänga telefonen i väggen när jag blir förbannad så den bokstavligt talat flyger i tusen missformade plastbitar.

Helvete vilket tråkigt inlägg.. (Fet text för att markera min starkaste känsla)

Jag är 16. 16. 16 år.
SEXTON ÅR GAMMAL!
GAMMAL
GAMMAL
GAMMAL?

Åh jag vill bara vara 22 och bo i the States. Snälla?

Jag var idag påväg till Nätramarknaden här ute i Bondeland, som man också skulle kunna kalla för Bjästa/Nätra/Sidensjö-böndernas årsmöte. Nätramarknaden är ett måste varje år där alla 70+ träffas för att diskutera var man kan köpa 12 munkar för 60 kronor och där deras barnbarn springer runt och kollar på alla jättedyra heliumballonger med Disneymotiv. Det var världens bilkö för att komma in och jag satt less som fan inne i bilen och förbannade att min iPod hade slut på batteri när jag ser tre ungdomar promenera förbi. De behövde inte befinna sig i någon jävla bilkö eftersom att de inte befann sig i en bil och av någon okänd anledning tyckte jag att dom betedde sig som bortskämda brats (notera att dom bara gick förbi vår bil)...

Jag (stirrar på dom genom rutan): Men vad i helvete, gå hem era förbannade jävla bönder..
Madde: Erika?
Jag (fortsätter): ..ni är ju så helvetes jävla dumma, har ni glömt era traktorer hos korna eller?!
Madde: Erika, fönsterrutan är öppen
Jag (tystnar tvärt och stirrar chockat på rutan): ..

Nu kan jag aldrig mer visa mig offentligt i Bjästa city heller.

Fast jag har iallafall en heliumballong som ser ut som Nalle Puh.