Jag är ledsen. Jag har inte sett Blondinbella en enda gång. Jag har inte fått chansen att springa fram och krama henne och fråga henne hur många FUNGERANDE hjärnceller hon har och utan att vänta på svar springa därifrån och skratta till döds tills jag inser hur omoget gjort det var och ångra mig som satan och spana i vimlet efter en blond jättekvinna och sedan ångra mig igen för att jag tänkte sådär elakt.

Jag är ledsen..

Sa just farväl till min gamla blogg. Det är både tragiskt och sant. Jag tog bort erikav.blogg.se för en minut sedan. Allt är borta. Jag bloggade från september 2006 tills jag övergav den bloggen för den här bloggen. Det kändes ungefär som att ta bort lite av mitt livs historia. Jag hade skrivit så jävla mycket där, både seriösa inlägg och mindre seriösa inlägg. Det är en av anledningarna till att jag startade den här bloggen - jag ville inte att vem som helst skulle kunna klicka i arkivet och hitta ett inlägg där det står att jag var ledsen. Det kändes för personligt helt enkelt. Och på den här bloggen är jag mindre seriös och det är skönt. Jag har fått för mig att jag inte kan bli sårad så länge jag skämtar bort allt. Så nu skämtar jag bort allt istället. Det känns bättre för mig, och förhoppningsvis bättre för er också. För vem vill läsa om när jag satt grät i november 2006 för att jag trodde att mitt hjärta skulle gå sönder? Eller om när jag ville dö i juni 2007 för jag var så oerhört less? Nej, precis. Ingen.

Fan, nu skriver jag ju seriösa inlägg igen. ALDRIG IGEN! Eller okej, någon gång lär det väl bli. Men inte på ett tag. FÖR JAG ÄR EN OSERIÖS SAK SOM DRIVER EN OSERIÖS "BLOGG" MED ETT OSERIÖST SYFTE. PUSSHEJ

(Fast man skämtar aldrig om Chris Browns utseende eller om hur mycket man hatar Kissie. Aldrig!)

Blondinbella kommer till Övik i helgen. Borde vi skratta eller gråta? Jag tycker att vi trycker in en snus under läppen, stoppar in flanellskjortan i våra midjehöga byxor som matcher truckerkepsen vi bär på huvudet och tar den stiligaste traktorn vi hittar i våra ladugårdar och bemöter henne med orden "Välkomn till Norrlann. Vi bruk int partaja så här mycke som nu på ena Hamnfesta men iblann äre litt kul att drick litt Norrlanns Guld å ba titt på korna. Myggn i skoga kan dåk va litt jävulskt jobbia men vi överlev de va"

Jag hatar egentligen inte Blondinbella. Jag vet inte ens varför jag är såhär jävla elak. Jag vet verkligen inte. Antar att jag är trött och less på mitt eget liv så jag klagar på närmsta irritationsobjekt jag hittar. Annat hade det varit om Kissie kommit hit. Då hade jag direkt gått fram och frågat vilken typ av mental störning hon lider av. Eller vad hon låtsas att hon lider av. Hon kanske inte är sådär dum i verkligheten men spelar på det i bloggen för att dra in cash. Jag bryr mig egentligen inte. Jag hatar henne vilket som.

Hoppas att jorden går under i natt medans jag sover. Människor är så jävla dumma i huvudet. Alla idioter som går under aliaset "Människa" borde förflyttas till en egen planet där syre inte existerar. Dö sa jag.

Satans helvetes förbannade jävla fotjävel! JAG ÄR SÅ IN I HELVETES JÄVLA ARG! DÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hej.

Om jag tappar mina linser på träningen idag så lovar och svär jag att jag skadar mig själv till döds på något sätt.

Hejdå.

Jag satt ute med min lillasyster (som verkligen verkligen vill hitta den här bloggen men förhoppningsvis aldrig gör det) och hon sa att jag inte fick prata om henne i min blogg så från och med nu så har jag ingen lillasyster i den här bloggen. Vi kan kalla denna person för min inneboende istället. Så, jag och min inneboende satt och pratade och jag började kalla henne Quasimodo, den där gulliga puckelryggade saken i Ringaren i Notre Dame, och hon såg jätteförolämpad ut. Det är ju egentligen helt förståeligt.
Jag: Hahaaa, kom då lilla Quasimodo.
Hon blänger på mig.
Jag: HAHAHA! QUASIMODO!

Hon: Men.. Men du. Quasimodo. Qua si modo? Vad betyder det?
Jag slutar skratta och tystnar tvärt. Hon tittar frågande på mig.
Jag (håller på att kvävas av skratt): Är du.. Är du seriös?
Hon: Ja?
Jag: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Tio minuter senare..
Jag: HAHHAHAHAHHAHAHHHAHA
                                                  
 

Herregud. 408! 408..

Drew looks at me, I fake a smile so he won't see
That I want and I'm needing everything that we should be
I'll bet she's beautiful, that girl he talks about
And she's got everything that I have to live without

Drew talks to me, I laugh cause it's so damn funny
That I can't even see anyone when he's with me
He says he's so in love, he's finally got it right,
I wonder if he knows he's all I think about at night

(OBS alldeles för seriöst inlägg för den här bloggen. Inlägget raderas inom kort)