Mina lungor tar in luft. Mitt blod pulserar. Mitt hjärta slår.
Jag tror att jag lever.

Mitt hår är lite mörkare. Inte svart.. hoppas jag. Min så kallade mamma märkte inte ens att jag hade färgat håret så jag var inte ens tvungen att ljuga. Blev lite besviken. Ungefär som när Iqi fyllde 18 och skulle gå och köpa cigg lagligt för första gången i sitt liv och så frågade killen i kassan inte ens om leg. Eller vänta, det är inte alls samma sak.

Men vem bryr sig om hundra år?

Nu sitter jag med hårfärg i håret igen. Jag tror att det här är fjärde gången på fyra månader som jag färgar håret. Det lär inte vara speciellt bra för mitt hår men vafan! Jag kan inte gå omkring med oranget hår hela livet heller.

Tänk om det blir svart? Nu färgar jag en 3a, alltså typ mörkbrun. Mörkbrun.. Svart? Om det blir svart så tar jag livet av mig. Och om inte jag tar livet av mig så lär min mamma göra det..

Uppdaterar er om hårfärg och levnadsstatus senare.