Jag satt ute med min lillasyster (som verkligen verkligen vill hitta den här bloggen men förhoppningsvis aldrig gör det) och hon sa att jag inte fick prata om henne i min blogg så från och med nu så har jag ingen lillasyster i den här bloggen. Vi kan kalla denna person för min inneboende istället. Så, jag och min inneboende satt och pratade och jag började kalla henne Quasimodo, den där gulliga puckelryggade saken i Ringaren i Notre Dame, och hon såg jätteförolämpad ut. Det är ju egentligen helt förståeligt.
Jag: Hahaaa, kom då lilla Quasimodo.
Hon blänger på mig.
Jag: HAHAHA! QUASIMODO!

Hon: Men.. Men du. Quasimodo. Qua si modo? Vad betyder det?
Jag slutar skratta och tystnar tvärt. Hon tittar frågande på mig.
Jag (håller på att kvävas av skratt): Är du.. Är du seriös?
Hon: Ja?
Jag: HAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Tio minuter senare..
Jag: HAHHAHAHAHHAHAHHHAHA
                                                  
 

Herregud. 408! 408..

Drew looks at me, I fake a smile so he won't see
That I want and I'm needing everything that we should be
I'll bet she's beautiful, that girl he talks about
And she's got everything that I have to live without

Drew talks to me, I laugh cause it's so damn funny
That I can't even see anyone when he's with me
He says he's so in love, he's finally got it right,
I wonder if he knows he's all I think about at night

(OBS alldeles för seriöst inlägg för den här bloggen. Inlägget raderas inom kort)