När jag var liten var Britney min, och resten av Sveriges nioåringars, stora idol. Jag ville se ut som henne, dansa som henne, sjunga som henne. Jag vill vara henne. Så jag lärde mig alla hennes låtar utantill, köpte idolkort och kollade på alla hennes framträdanden på tv.

Idag ser vi ju hur fan det slutade.

Igår var en helt underbar dag - solen visade sig i Övik och alla stekte lite glassigt sådär på stränderna. Förutom jag som stod i en lekpark från sju på morgonen till två på eftermiddagen och tog bort allt grönt som stack upp ur sanden samtidigt som en arg hyresgäst skrek till mig att mina chefer är inkompetenta och en liten tjej stod och stirrade på mig och frågade lite för många frågor.. Vad heter du? Vad gör du? Varför då? Får jag också? Varför inte? Varför har du en tofs i håret? Varför då? Hur länge har du varit här? Varför då? Är det roligt? Varför inte? Hur gammal är du? Vad ska du bli när du blir stor? Vet du vad jag ska göra idag? Nähe, men jag ska äta pizza i stan! Varför gör inte du det? Varför då?

Men jag tänker vara positiv. Jag slutade ju trots allt två timmar tidigare än vanligt. Helg!

PS. Jag har fått en jättefin bondbränna. Stiligt. Två breda vita streck har uppenbarat sig på mina axlar och min rygg är helt vit samtidigt som min nacke är röd. Charmigt.