Jag var inne på bloggkoll.se idag. Jag blev glad när jag såg att jag hade fem prenumenanter (och att ni prenumenerar utan att jag ens betalat er för att göra det, tack!) och sedan blev jag förskräckt/förvirrad/manodepressiv när jag såg detta. "Om du gillar den här bloggen kanske du också gillar..." och sen ger bloggkoll.se förslagen Kenza, Kissie, Nellan och Gina. Ursäkta, KISSIE? De andra bloggarna har jag ingenting emot men alltså.. KISSIE?

KISSIE?!

Behöver jag ens kommentera det?

Kanonbra första dag. Verkligen.

När jag kom till Övikshems Central ungefär tio i sju så körde jag in moppen på parkeringen, drog ur nycklarna och ställde upp den. Sen ramlade jag över den IGEN. Och när jag tittade upp denna gång så är det dock inte min biltvättande granne som tittade på mig. Nej. Det var min chef.

Sedan gick det ännu mer åt helvete. Först stod jag och städade i tre timmar. Sedan sa min chef att jag skulle lära mig köra flakmopeden för att senare kunna köra den och ta mig till lite olika platser runt om i Övikshems område.

Chefen: Kan du köra moppe?
Jag tänker: Nej!
Jag säger: Jaja, absolut!

Efter det så visade chefen mig hur man gör. Ut med sparka-igång-spaken, sparka igång mopeden och gasa, tryck in kopplingen och samtidigt justera växeln med fötterna och sen gasa ännu mer. Låter enkelt va? Det var det inte. Jag fick kärringstopp. Varenda gång. Sedan när jag till slut lyckades få fart på mopeden så fick jag panik när jag insåg att jag körde mot en brant gräsbacke men eftersom att jag i mitt chocktillstånd inte fattade att man måste trycka ner bromspedalen för att bromsa så gasade jag ännu mer. Då fick jag ännu mer panik och bara släppte allting.

Chefen: Ehh.. Du kan ta cykeln istället.
Jag tänker: Helvete.
Jag säger: Hehehehehe ja..

Så jag tog den förbannade orangefärgade herrcykeln. Sedan fick jag kämpa mig upp för den långa backen till Rundvägen dit jag skulle och skotta bort grus. Sedan när jag åkte ner för samma branta backe så insåg jag att cykelns bromsar inte fungerade. Då fick jag slänga mig av den. Och sedan började det ösregna.

När jag kom hem blev jag utelåst och fick vänta i vad som kändes som timmar. Det var antagligen bara tio minuter. Men det är känslan som räknas.

Inte en bra dag.

Jag ska sommarjobba imorgon. Ska jag sommarjobba imorgon?

Jag är så jävla dum. Jag är verkligen helt jävla dum i huvudet. Det är mer än tragiskt. Det är inte ens överdrivet jävla tragiskt. Det finns egentligen inga ord för vad det är.

I slutet av maj fick jag papper från Övikshem angående sommarjobbet. Jag läste igenom dom då och var väl glad över att jag fått jobb från den 21 juli till den 8 augusti. Imorgon är det den 21 juli. För fem minuter sedan läste jag igenom alla papper igen och insåg att jag skulle ha skrivit under ett anställningsantal och skickat in det senast den 5 juni.

Jag har 1. inte skrivit under något anställningsantal 2. inte skickat in det till Övikshem 3. insett att det är lite försent att göra det nu.

AAHHH!

Mitt liv är så lyckat. SÅ LYCKAT! Min moppe är en bidragande orsak till det. Det där blåa fanskapet har bara förstört mitt liv mer och mer för varje dag som går. En vacker dag tänker jag köra 50 km/h (den går inte fortare än så..) rakt ner i det iskalla vattnet i hamnen här nedanför. Dö ska den göra, dö ska vi alla göra någon gång.

Iallafall, idag lyckades jag låsa in moppenyckeln inne i moppen. JAG LÅSTE IN MOPPENYCKELN I MOPPEN! Jag låste även in min stora förmögenhet (200 kronor) min hemnyckel och min mobil där inne. Självklart kunde jag varken köra moppen eller öppna luckan eftersom att nyckeln befann sig där inne.. Så vad göra? Hade inget annat val än att åka ut till Bondeland och hämta extranyckeln som min pappa är så tvungen att ha. JÄTTEROLIGT!

Helvetes jävla Kymcomoppe.

Jag bryr mig inte om att det är emo att lyssna på Tokio Hotel. Jag bryr mig inte om att Bill Kaulitz har mer smink än vad jag har. Jag bryr mig egentligen inte om någonting beträffande den här låten. Inte ett jävla dugg. För Hilf mir Fliegen är en av världens finaste låtar.

Ich bin hier irgendwo gelandet
Kann nicht mehr sagen, wer ich bin
Hab die Erinnerung verloren
Die Bilder ergeben keinen Sinn
Bring mich zurück, bring mich nach Haus
Ich schäff's nicht allein hier raus

Komm und hilf mir Fliegen
Leih mir deine Flügel
Ich Tausch sie gegen die Welt
Gegen alles, was mich hält
Ich tausch sie heute Nacht
gegen alles was ich hab 

Jag har landat här någonstans
Och jag kan inte säga vem jag är
Jag har förlorat alla minnen
De här bilderna har inte stor betydelse
Ta mig tillbaka, ta mig hem
Jag kan inte göra det helt själv

Kom och hjälp mig flyga

Låna mig dina vingar
Jag kommer att köpa dig orden
Ge allt jag har
Jag kommer köpa dom alla i natt
Ge allt jag har

Och NEJ jag somnade inte för lite mer än två timmar sedan. Det borde jag dock ha gjort. Men inte då.

Jag (sjunger på When I Grow Up): Boys call you sexy..
Ellen rapar.

Dude, you TOTALLY ruined the moment.

Jag. Vill. Dö.

Godnatt..

Jag undrar hur glad min mamma skulle bli om hon visste..

1. ..att när jag var ute och grillade ikväll så tog jag med mig en porslintallrik, en kniv samt en gaffel till Klippan?
2. ..att Alexei hade sönder min tallrik och någon annan doppade min kniv i ketchup upprepade gånger?

3. ..och att jag inte tog med mig någon av sakerna hem och nu tänker låtsas som ingenting?

En till hemlighet, bloggen? Det här är inte första gången det händer..