Intressant dag... Naaaat! Efter 3 timmar i skolan, på en ledig (!!!!!!!!!!!) dag, så ville jag ta livet av mig. Jag tror att limångorna gjorde att jag började illusionera en aning också. Att limma på 15 000 paljetter på ett vitt papper är inte lika roligt som det låter..

Nu ska jag packa inför Grekland (L) och skriva en recension på en bok som jag inte ens har läst.

Hare gött, hej

(Om du har det minsta uns av humor i kroppen så fattar du det roliga i överstående mening)

Imorgon är vi lediga och jag orkar inte förklara varför vi är det på en onsdag i maj sådär. Men nu är det så att vi är lediga och det ska vi vara glada för. Jag tänker dock inte le så jävla mycket åt det. Imorgon, PÅ MIN LEDIGA DAG, ska jag ändå pallra iväg mig själv till skolan. Jag måste göra klar min bilduppgift på bilden innan jag flyger iväg mot varmare klimat.

Mitt slutprojekt i nionde klass. Det sista inom ämnet bild som jag gör på Sörlidenskolan någonsin. Och vad är då mitt slutprojekt? Jo, jag ska göra en papegoja i paljetter. Detta är inget skämt. Jag upprepar, detta är inget skämt. Tragiskt nog. Allvarligt talat, vad fan tänkte jag med? EN PAPEGOJA? I PALJETTER? Hjälp.. Jag är ju ett jävla geni. Det här ska liksom bevisa något som typ vad jag har lärt mig under dessa nio år i skolan och vad jag nu kan. Det är en chans att visa vad jag går för. En papegoja i paljetter är sådant som de som går i tredje klass klarar av bättre än mig. Paljetter. Varför inte göra en teckning av rosa fingerfärg och en skulptur av en glass i modellera när jag ändå håller på?

Oh my Allah..

Andras människors misslyckande är min lycka. Den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Jag lever för stunder som dessa.

Ken Lee
Tulibu dibu douchoo

Min fotbollsträning började för exakt 37 minuter sedan. För ungefär en timme sedan började jag byta till passande kläder för när man ska utöva sporten (det vill säga inte jeans, H&M-kofta och Bik Bok-sjal) för att slutligen ta min väska (innehållande fotbollsskor och benskydd) och promenera min väg mot Skyttis. Då insåg jag att både mina fotbollskor och mina benskydd saknades och inte befann sig i min väska. Som en speedad häst sprang jag omkring i hela lägenheten och drog ut varenda låda, öppnade varenda garderobsdörr samt sparkade på allt som kom i min väg. Några fotbollsskor hittade jag aldrig. Förbannad och arg slängde jag telefonen med all min kraft rakt in i väggen och fanskapet gick i tusen bitar rakt framför mina ögon. Sedan skrek jag rakt ut i ungefär 5 minuter och sedan satte jag mig vid msn eftersom att jag aldrig skulle hinna till fotbollsträningen ändå och utan tillhörande skor skulle jag dessutom vara rätt körd. Jag förklarade hela situationen för min granne Offret och han ställde en enkel fråga som kom att förändra min syn på livet. "Det är inte så att dina skor står på balkongen?" Ungefär den enda platsen jag inte genomsökt gick jag då för att kolla, och vad fan är det inte som står där ute på min fula balkong om inte mina fotbollsskor? Man hade kunnat tro att jag skulle bli glad av det men efter det trauma som jag gått igenom den tidigare halvtimmen så skulle jag inte bli glad även om Chris Brown dansade in i mitt rum och frågade om jag ville gifta mig med honom. Jag hade förstört min telefon, rivit ner i princip hela lägenheten samt överansträngt mina stämband så mycket så jag är osäker på om de någonsin blir återställda. Jag var trött, yr och förvirrad. Först kom chocken, sedan kom ilskan och sedan kom den alltid så välkomna ångesten.

För övrigt har jag ett hett tips att bjuda på. Kliv för fan inte på en plattång som är inställd på 180 grader! Helvete vilka jävla brännskador jag har skaffat mig idag.

my säger (21:29):

din mattebok låg kvar i skolan
erika säger (21:29):

är du seriös?

my säger (21:29):

japp roger ba MEN ERIKA HAHAHAHAHAHEHHEAHIAHAPAHP

my säger (21:30):

och han sa även att eftersom du redan är körd i matte så blir du ännu mer körd nu

Jag hoppas att jag en dag kan skratta åt det faktum att jag glömde matteboken i skolan dagen innan vi har nationella prov i matte, en av de många saker i mitt liv som jag verkligen inte förstår mig på. En sak är säkert och det är att den dagen som jag kan skratta verkligen inte är idag.

Jag vet inte vad jag har gjort som gör att jag förtjänar detta men antingen så har jag riktigt dålig karma eller så är det här ett tecken på att jag borde ta livet av mig ikväll. Eller så finns det ett dolt budskap bakom detta. Vad anledningen än är så säger jag bara SCREW YOU, LIVET! Jag tänker sluta andas snart.

I och för sig är det ganska IQ-befriat att inte börja sakna sin mattebok förrän halv tio på kvällen. Jag är fan mer värdelös än vad jag tidigare trott.

Ungdomar och blivande niondeklassare!
1. Börja aldrig röka
2. Skriv inte in era egna påhittade nicks överallt i hela Sörlidenskolan med blyerts á la Eloy och tro att det är coolt/gangsta/status
3. GLÖM INTE MATTEBOKEN I SKOLAN DAGEN INNAN MATTENATIONELLA!

Detta är ett inlägg med hög komikfaktor tillägnat Annika, min troligtvis enda trogna läsare. Hon blir härmed utsedd till Dagens läsare.

Grattis Annika. Du har vunnit en paint-bild i valfri färg. Kontakta mig för vidare information.

Mvh Erika

Insåg precis att det är skola imorrn. Eller imorrn, om sju timmar och femtionio minuter.

Fan.

Klockan är 01:00 nu (nej, jag idiotförklarar er inte, jag kände bara ett starkt behov av att påpeka det) och jag har egentligen ingen som helst anledning att fortsätta att befinna mig i vaket tillstånd. Så för drygt en halvtimme sedan bad jag mina vänner att ha ett bra liv på msn och loggade sedan ut. De trodde nog att jag menade att jag skulle sova. Ha! Suck on THAT one, bitches!

Nej.. seriously speaking, jag borde verkligen sova nu.

Tre minuter senare gick jag och hämtade en Coca-Cola. Nu är jag halvlycklig och helt övertygad om att sömn är överskattat.