1. Jag har inte något häftigt nick som typ Godiserika eller Missie
2. Jag bloggar varken om jeansjackor eller nagellack
3. Jag har homies som inte orkar knappra in bloggagratis.se istället för smidiga blogg.se eller helt enkelt .se

4. Jag skriver totalt oallmänbildande och ointressanta saker som till och med jag själv egentligen ger fan i

5. Jag spenderar mer tid på att äta choklad än att blogga

Jag tror att 3 är den mest bidragande orsaken (eller inte. Sist jag kollade hade jag inte 50 000 kompisar) samtidigt som 5 är både tragiskt och tyvärr väldigt, väldigt sant. 4 är sant. Så sant. Jag är ganska glad över 1 egentligen. Och 2 - MY ASS säger jag bara. Aldrig. Över min döda begravna förmultnade och bortglömda kropp. Jag tänker fortsätta med 4 även fast det verkligen är ganska jättemycket meningslöst och slöseri med tid. Men vem bryr sig om 100 år?

Den som ger en kommentar angående Niklas Sundström i stil med "Kan han HA mer gelé i håret?" eller "Gay" blir hatad på livstid av mig. Och det, mina vänner, är inte att leka med.

Förra veckan skulle SIF (Sörlidenskolans Idrottsförening) och Elevrådet-styrelserna äta lunch tillsammans som en slags (vet inte riktigt anledningen men brydde mig inte direkt för gratis mat är ju alltid bra) och då blev det bestämt att vi skulle äta på Arenan. Där brukar tydligen också MODO Hockey-spelarna äta ibland och medan vi satt i trappan så såg vi Hasse Jonsson och Per Svartvadet gå mot oss (okej, det var antagligen inte oss dom letade efter och dom skulle egentligen in till restaurangen och vi var i vägen MEN ÄNDÅ) och Svartvadet frågar om vi är skoltrötta. Jag ger det genialiska och oerhört imponerande svaret "ja" och sedan stegar dom förbi oss. Gina vänder sig mot mig och frågar vilka dessa män var. Jag stirrar på henne som om hon frågat vilket land vi befinner oss i samtidigt som jag utbrister (skriker) "MEN ÄR DU DUM I HUVUDET ELLER?!" varav jag märker att alla tittar på mig och inser att hockeyspelarna antagligen hört vad jag skrikit. Pinsamt? Neeejdå.. Efter att jag försökt ta livet av mig upprepade gånger går vi in i restaurangen och Mohammed (den lyckliga jäveln) har turen att hamna bredvid Svartvadet i lunchbuffén och följande meningar utbyts:

Mohammed: Hur går det med hockeyn då?
Svartvadet: Ja, det går ju lite tungt med tanke på att vi inte har någon is.

Jag höll bokstavligen på att kvävas av mitt eget skratt. Till och med en blind golfspelare hade lagt märke till att Swedbank Arenas annars så isfyllda golv nu endast bestod av plastmattor. Jag skrattar tyst för mig själv (ville ju inte väcka allas uppmärksamhet.. IGEN) och sätter mig med min bricka vid ett bord. Efter några minuter står plötsligt NIKLAS SUNDSTRÖM (!!!) vid vattenautomaten och jag håller på att dö. Djupt och smärtsamt dö. Ellen flinar elakt och jag stirrar i ungefär 4 timmar innan jag inser att jag kanske borde titta på något annat istället. Som typ min kniv. När jag vänder mig mot Ellen och ser att hon fortfarande flinar och Gina återigen är en dum stockholmare och frågar vem det är så är jag mer frestad än någonsin på att ta kniven och dra den efter min blodsfyllda handled. Ellen säger till Gina att det är min stora kärlek och jag undrar bittert för mig själv om hon kunde säga det LITE högre med tanke på att danskarna i Köpenhamn bara hörde henne lite svagt..

Jag erkänner att jag för ett år sedan dog inombords varje gång jag såg Niklas Sundström för att han är så jävla snygg. Och tack vare mina vänner så tror nu alla att jag på fullaste allvar att jag är en dödskär stalker som lever för honom i princip. Så är det dock inte (fast han är fortfarande snygg som sjutton.) Kan ni fatta det nu era förbannade blondiner?

TITTA PÅ HONOM!