Ja, jag var tvungen att googla Weise för att få det rättstavat. Ska det vara så svårt att ha ett normalt namn? For real! My God!

Blir lika ledsen varje gång jag loggar in här på bloggagratis.se och ser att jag inte har en endaste ny kommentar.

Det är som ett slag i magen, en kniv i hjärtat, Lotte Bromé istället för Arne Weise på julafton.

Det gör ont. 

Idag är inte en bra dag. Någon som har lust att bilda en självmordspakt? Självmordssekt?

Någon?

Jag har en rätt rolig kille i min klass. Vi kan kalla honom Emil. Emil följde med oss ner på stan en dag och då pratade vi om julklappar. Alla hetsade lite och fick panik över julklappsköp som uteblivit och bristande fantasi. Alla utom Emil.

Emil säger nöjt: Jag vet vad jag ska köpa till mamma iallafall!
Jag säger: Vad?
Emil säger, återigen, nöjt: Jag ska köpa en såndär rakhyvel ni vet, med sån där lödder i, ett kit ni vet!
(Tystnad)
Jag: Du ska alltså köpa en rakhyvel i julklapp till din mamma?
Emil (fortfarande nöjd): Japp! Men jag vet inte riktigt om jag vill köpa en såndär dyr en, jag kan ju köpa en billig från typ Ica och sen lägga den i en förpackning för dyra rakhyvlar!

(Jag säger ingenting. Jag får inte luft för jag skrattar så extremt mycket)

Två dagar senare träffar vi Emil på stan igen.
Jag: Har du fixat julklapparna nu eller?
Emil: Javisst! Jag köpte rakhyveln till mamma, och tvål och deo till pappa.
(Jag gråter av skratt)

Jag vet inte vad ni läsare tänker, men jag känner att Emils julklappar sänder ut ett lite dolt budskap till sina föräldrar. Typ du luktar illa och du är hårig.

Vid tillfällen som detta älskar jag julen mer än någonsin!

Om jag kunde skulle jag gifta mig med Chandler.

Jag besökte Bondeland i helgen. Fredag till lördag, en natt. En natt mitt ute i skogen långt ifrån den normala världen. En natt. Skräcknatten, som jag brukar kalla den.

Det började bra. Efter 10 minuter fungerade internetuppkopplingen och jag kunde meddela omvärlden om att jag var vid liv. Efter det gick det bara utför.

Först blev jag utloggad ur MSN upprepade gånger. Sedan hände det helt otroliga.

Vi fick strömavbrott.

Jag ville skratta åt ironin i att det enda jag lever för där ute är internet och andra produkter som konsumerar ström men jag var för uppskakad, uppriven och uppenbarligen upprörd. Bara för att ett träd överbelastats med snö och faller över en idiotisk ledning. Jag var som sagt upprörd. Då kommer min pappa med en pannlampa på huvudet och säger glatt saker som "men det är här som på min tid, det hände hela tiden och då fick man göra det bästa av situationen" och "vi lever i ett väldigt sårbart samhälle med tanke på.." innan han slutligen frågar om vi ska spela kort. I det tillfället önskade jag inte tillbaka strömmen för att jag ville ha internet, jag vill kunna använda strömmen till att elchocka mig själv till döds. Den var en plågsam upplevelse och jag kan inte tänka mig att smärtan av elchockar är värre än den uppenbara smärtan av en fars pinsamhet och löjliga tålamod.

Jag kanske ska ta och göra en film om mitt liv, eller vad säger ni?

http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.769388&renderingdepartment=2.26515

Blondinbella säger följande i ett helt otroligt spännande intervju idag:

Kommer vi att få se några nya sidor av Blondinbella?

- Absolut! Det var lite tanken av att jag ställde upp på det här. När man läser en blogg så skapar folk lätt en egen bild av hur man är som person. I tv kan det förhoppningsvis bli en mer korrekt version. I bloggen verkar ju livet så himla på topp jämt. Men här kommer man få se att det inte är så glamoröst jämt. Och jag kommer inte vara sminkad hela tiden.

Jag känner att jag inte ens behöver kommentera den där videon. Mycket ironisk ilska väller upp inom mig och efter att ha sett den där videon förväntar jag mig samma sak av er.

Allvarligt människor. Jag gillade henne mer som person när jag såg henne som bloggaren Blondinbella än vad jag gör nu när jag sett tv-personligheten Blondinbella.

Och då hatade jag henne som bloggaren.

Jag har ju tidigare uttryckt lite missnöje med bloggagratis.se och önskat mig en devote.se- eller blogg.se-adress. Nu har jag ångrat mig. Jag är nämligen inte ensam.

Det är du och jag mot världen, Soran!

For the record: Om ni helt seriöst inte vet vem det är så tänker jag frivilligt slå mig själv i huvudet upprepade gånger.