Ja, vi lever fortfarande. De flesta av oss iallafall. Tyvärr kan man ju också säga.

Förbannade jävla svarta hål. Döda mig.

Jaha. Vi ska tydligen dö imorgon.

Jag funderar på att göra alla de saker som jag alltid velat göra men aldrig gjort. Exempelvis slänga ut min tv genom fönstret, ringa in till Momento och bara hånskratta i telefonluren eller låna en enorm summa pengar från banken och spendera allt på att köpa upp ICAs lager med Marabouchoklad.

Fast det vore ju förstås förargligt om vi trots allt överlevde.

Idag var det tänkt att jag skulle träna fotboll men då gick min fot sönder efter tio minuter. Det var ju en lite självmordsbenägen situation så jag bestämde mig för att hylla min skada genom att tejpa in EMO på mitt ben. Sen la jag mig ner och dog.

Att förlora med 4-3 är som att längta efter en Coca Cola och sen när du öppnar den så inser du att någon har skakat den så att Coca Cola sprutar ut över hela dig och din nya ömtåliga kofta som kostade 87 000 samtidigt som du får korken alternativt kapsylen (den är förmodligen mest smärtsam så den kör vi på) i ditt öga där du precis har placerat in en ny lins som totalförstörs av denna händelse och får dig att vilja hoppa ut genom fönstret från 63e våningen och sen bli överkörd av en Volvo som körs av din bästa vän.

HELVETE!!!!!!!!!!

(Förlåt mormor)

Ingen kan påstå att den har upplevt ren, djup smärta innan den hällt ansiktsvatten i ögonen.

Jag trodde nästan att jag såg ljuset.

Fast nu är jag osäker. Var det två timmar eller var det 188 minuter? Eller var det både och?

Och vem bryr sig egentligen?

Jag måste fråga mina föräldrar om jag blev tappad som barn eller liknande. Det här är nästan pinsamt. Med betoning på nästan eftersom att jag nästan inte kan tycka att något är pinsamt länge efter alla mina misstag genom åren. Vi behöver inte ta upp dom ikväll och traumatisera min fredagkväll mer än tillräckligt.

Jag lever i förnekelse.

Alltså herregud. Jag skrev verkligen att 188 minuter nästan var två timmar i förra inlägget va? Eftersom att en timme är 60 minuter så blir ju två timmar 120 minuter. Det är alltså över tre timmar, inte nästan två timmar.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Jag kommer aldrig klara matte A.

Nu måste jag seriöst ta och överväga att duscha. Min fotbollsträning tog slut för exakt 188 minuter sedan. Det är alltså nästan två timmar.

Fräsch tjej!