Om jag kunde skulle jag gifta mig med Chandler.

Jag besökte Bondeland i helgen. Fredag till lördag, en natt. En natt mitt ute i skogen långt ifrån den normala världen. En natt. Skräcknatten, som jag brukar kalla den.

Det började bra. Efter 10 minuter fungerade internetuppkopplingen och jag kunde meddela omvärlden om att jag var vid liv. Efter det gick det bara utför.

Först blev jag utloggad ur MSN upprepade gånger. Sedan hände det helt otroliga.

Vi fick strömavbrott.

Jag ville skratta åt ironin i att det enda jag lever för där ute är internet och andra produkter som konsumerar ström men jag var för uppskakad, uppriven och uppenbarligen upprörd. Bara för att ett träd överbelastats med snö och faller över en idiotisk ledning. Jag var som sagt upprörd. Då kommer min pappa med en pannlampa på huvudet och säger glatt saker som "men det är här som på min tid, det hände hela tiden och då fick man göra det bästa av situationen" och "vi lever i ett väldigt sårbart samhälle med tanke på.." innan han slutligen frågar om vi ska spela kort. I det tillfället önskade jag inte tillbaka strömmen för att jag ville ha internet, jag vill kunna använda strömmen till att elchocka mig själv till döds. Den var en plågsam upplevelse och jag kan inte tänka mig att smärtan av elchockar är värre än den uppenbara smärtan av en fars pinsamhet och löjliga tålamod.